Dynas blogg - Mitt liv i korta ord

Min första riktiga midsommar och varför jag nu förstår varför svenskar älskar den

2025-07-29 / dynas / Inga kommentarer

Jag hade bott i Sverige i tre år innan jag faktiskt firade midsommar ordentligt. Inte bara med några vänner hemma i lägenheten, utan ute på landet, med stång, kransar, snaps och allt vad det innebär. Det var förra sommaren, och jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på.

Maria, min filippinska väninna som gift sig med en svensk man, ringde mig i maj och sa att jag måste komma med till hennes svärföräldrar. ”Du kommer inte förstå Sverige förrän du upplevt en riktig midsommar,” sa hon. Jag var tveksam. En hel helg på landet med människor jag knappt kände? Men något i hennes röst fick mig att säga ja, och nu efteråt är jag så glad att jag gjorde det.

Förberedelserna som jag inte förstod

Veckan innan började Maria bombardera mig med meddelanden. Hade jag något att ha på mig? Helst något ljust, gärna blommigt. Jag kikade igenom garderoben och insåg att det mesta jag ägde var svart, grått eller mörkblått, typiska stadskläder. En snabb tur till Lindex blev nödvändig, där jag hittade en vit klänning med små blå blommor som kändes lagom festlig men inte för mycket.

”Ta med skor du kan gå i gräs med,” skrev Maria. Det var inte något jag tänkt på. På Filippinerna går man inte runt på gräs på samma sätt, och i Sverige hade jag mest rört mig på asfalt. Mina vita sneakers fick duga.

Sedan kom den stora frågan: skulle jag göra en blomsterkrans? Maria skickade en instruktionsvideo och sa att hennes svärmor alltid hade massor av blommor i trädgården som vi kunde använda. Jag hade aldrig gjort något liknande, men tanken på att plocka färska blommor och skapa något vackert kändes lockande, nästan meditativt.

Sista förberedelsen var mental. Maria varnade mig för att svenskar dricker en del på midsommar, att det blir sång och dans, och att jag inte skulle bli förvånad om folk blev lite höljda. ”Det är inte som på Filippinerna där familjesammankomster är mer återhållsamma,” sa hon. Jag nickade men förstod inte riktigt vad hon menade, inte förrän jag var där.

Ankomsten till landet

Vi åkte från Örebro tidigt på fredagsmorgonen, Marias bil fullpackad med mat, dryck och sovsäckar. Jag hade aldrig varit så långt ut på svensk landsbygd tidigare. När vi lämnade staden bakom oss och körde genom skog efter skog, förbi röda stugor och gula rapsfält, kände jag något som liknade den där känslan när man åker hem till en filippinsk by, fast helt annorlunda.

Huset låg vid en sjö, omgiven av björkar och tallar. En stor röd stuga med vita knutar, precis som på vykorten. Marias svärföräldrar Karin och Lars mötte oss i uppfarten, varma och välkomnande trots att de knappt kände mig. ”Så kul att du ville komma,” sa Karin och kramade om mig som om vi varit vänner i åratal.

Trädgården var enorm jämfört med min balkong hemma. Blommor överallt, gräsmattor som sträckte sig ner mot sjön, och mitt på planen stod redan midsommarstången, redo att resas. Jag hade sett bilder förstås, men att se den på riktigt, dekorerad med björklöv och vilda blommor, gjorde något med mig. Det var så vackert att det nästan kändes overkligt.

Blomsterkransens magi

Efter att ha packat upp och fått en kopp kaffe samlade Karin och Maria ihop alla kvinnor, det var vi fyra plus två av Lars systrar, och vi gick ut i trädgården för att plocka blommor till kransar. Det var något speciellt med den stunden, hur vi gick runt med korgar och saxar, hur Karin visade var de bästa blommorna fanns, hur tystnaden bara var fylld av fågelsång och ett och annat skratt.

Jag plockade vita prästkragar, gula smörblommor, blå blåklint och lila luktärter. Karin gav mig en metallring och visade hur man fäster första blomman, sedan nästa, tills en krans började ta form. Mina fingrar var ovana och det tog tid, men det spelade ingen roll. Alla satt där i gräset, i den tidiga sommarsolens värme, och flätte sina kransar medan vi pratade om allt och ingenting.

När min krans var klar satte jag den på huvudet och Maria tog en bild. Jag såg på bilden efteråt och kände inte igen mig själv på något konstigt sätt, inte för att jag såg annorlunda ut, utan för att jag såg så hemma ut. Som om jag hörde dit, i den svenska sommarträdgården med blommor i håret.

Maten som förenade och överraskade

Jag hade hört att midsommarmaten var speciell, men jag var inte förberedd på hur mycket mat det skulle bli. Bordet i trädgården var så långt att man knappt såg slutet, täckt av dukar, ljus i glasburkar och så kom maten. Sill i alla möjliga former, marinerad i senap, tomat, dill, lök. Färskpotatis med dill och smör. Gräddfil. Gravad lax. Knäckebröd och smör. Ost i många sorter. Jordgubbar. Tårta med grädde och färska bär.

Och snaps förstås. Små glas fylldes om och om igen, och till varje glas sjöngs det en visa. Helan går, sjung hopp faderallan lallan lej. Små grodorna, ja må hen leva, andra visor jag inte hört förut men som alla andra kunde utantill. Första gången jag drack nubbevisan trodde jag de skämtade, att man inte på riktigt sjöng så där högt och glatt innan man drack. Men nej, det var på fullaste allvar, och snart sjöng även jag med, om än lite falskt.

Det som förvånade mig mest var hur lite lik denna mat var det jag var van vid. På Filippinerna är festmaten stark, grillad, het. Här var det salt, sött, syrligt, kallt. Men det funkade. Smakerna passade sommaren, det ljusa, det lätta. Jag tog för mig av sillen även om jag aldrig trodde jag skulle gilla den, och potatisen med all den färska dillen smälte nästan i munnen.

Lars svärmor Ingrid, som var i 80-årsåldern, satt bredvid mig och visade hur man äter. ”Lite potatis, lite sill, en klick gräddfil, och så tar du en bit bröd till,” instruerade hon. Jag följde hennes råd och hon nickade gillande. ”Nu firar du midsommar som det ska,” sa hon med ett leende.

Dansen runt stången och den svenska gemenskapen

Efter maten, när solen fortfarande stod högt på himlen trots att klockan var långt efter åtta, var det dags att resa stången. Alla männen, inklusive ett gäng barn som kommit från grannarna, lyfte den tunga stolpen medan vi andra hejade på. När den stod rak applåderade alla, och musiken sattes på.

Små grodorna var först. Alla ställde sig i ring runt stången, även jag som inte hade en aning om vad jag skulle göra. Men det spelade ingen roll, för alla andra gjorde samma enkla hopp och rörelser, och snart hoppade även jag med armarna bakom ryggen och försökte härma grodor. Det såg helt galet ut, vuxna människor som hoppade runt en blommig stång och skrek om grodor utan öron och svansar, men alla skrattade och ingen brydde sig om att se löjliga ut.

Vi fortsatte med andra danser. Björnen sover, Brokiga blad och Fjäriln vingad. Jag försökte hänga med, snubblade ibland, men det gjorde även svenskarna. Det var något befriande i det, att få vara barnslig och oskyldig mitt i vuxenlivet. På Filippinerna är fester ofta mer formella, särskilt med äldre släktingar där, men här dansade 80-åriga Ingrid sida vid sida med femåriga barnbarn och ingen tyckte det var konstigt.

Mellan danserna stod vi och pratade, drack mer snaps, åt jordgubbar. Någon hade tagit fram en gitarr och började spela, och snart sjöngs det om sommaren, om kärleken, om längtan. Jag förstod inte alla ord men känslan var tydlig, den där vemodiga glädjen över att sommaren är här men också att den är så kort.

Kvällen som inte ville bli natt

Klockan blev tio, elva, och ljuset hängde fortfarande kvar. Det var något magiskt över det, hur dagen vägrade släppa taget. Vi satt vid sjön, några av oss, med filtar runt axlarna och tända ljus på bryggan. Maria och jag pratade om hur annorlunda det var från Filippinernas fester, hur de alltid slutade tidigt när mörkret kom, hur här kunde man fortsätta i all oändlighet.

”Fattar du nu varför vi älskar midsommar?” frågade Maria. Jag nickade. Det handlade inte bara om maten eller stången eller kranarna, det handlade om något större. Om att fira att ljuset äntligen är här efter den långa mörkra vintern. Om gemenskap. Om att för en helg släppa alla bekymmer och bara vara.

Vi gick inte och la oss förrän långt efter midnatt, och även då var det inte riktigt mörkt. Jag låg i gästrummet och hörde skratt från trädgården där några fortfarande satt kvar. Genom de tunna gardinerna silade ljuset in, det där speciella ljuset som bara finns i Sverige under några veckor om året, och jag kände en saknad redan då, en saknad efter något jag just upplevt men som redan kämpade för att inte försvinna.

Morgonen efter och de nya insikterna

Lördagsmorgonen vaknade jag sent till doften av färskt kaffe. Nere i köket satt Karin och Lars vid bordet med tidningen, lugna och stilla som om gårdagen inte inneburit timmar av fest och dans. Vi åt frukost tillsammans, rester från middagen plus nybakat bröd och jordgubbssylt.

”Hur var din första riktiga midsommar?” frågade Lars och log. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Fantastisk? Annorlunda? Kändes inte som rätt ord. ”Den var mer än jag förväntat mig,” sa jag till slut, och det var sant.

Vi stannade till på söndagen, gick en promenad i skogen där Lars visade vilda blåbär som precis börjat blomma och berättade om allemansrätten, det här svenska konceptet att man får gå precis var man vill i naturen så länge man respekterar den. Det fanns inget liknande på Filippinerna, där det mesta är privatägt eller stängt.

På hemvägen var jag tyst, trött men på ett bra sätt. Maria frågade vad jag tänkte på. ”Att jag förstår lite mer nu,” sa jag. ”Varför ni pratar om midsommar redan i april. Varför alla tar ledigt hela veckan innan. Varför det är så viktigt.”

Vad midsommar lärde mig om Sverige och mig själv

Nu när ett år gått och jag förbereder mig för ännu en midsommar, den här gången med min egen blomsterkrans som jag lärt mig att göra ordentligt, tänker jag ofta tillbaka på den första. Den förändrade något i hur jag ser på Sverige och min plats här.

För första gången kände jag att det inte handlade om att välja mellan att vara filippinska eller svensk, utan att det gick att ta del av det svenska utan att förlora det andra. Att dansa runt stången gjorde mig inte mindre filippinska, lika lite som att äta adobo gör mig mindre svensk.

Midsommar är en påminnelse om att traditioner kan delas. Att man kan vara ny i ett land men ändå känna sig hemma i dess högtider. Att gemenskap inte kräver att man är född in i den, bara att man är villig att delta med öppet hjärta.

Den här midsommarhelgen ska jag faktiskt bjuda in några vänner, både svenska och filippinska, till min balkong. Vi kommer inte ha någon stång och sjön finns inte där, men vi kommer ha blommor, mat från båda mina världar, och kanske, om vädret tillåter, kommer vi sitta där i den ljusa juninatten och dela något som är både gammalt och nytt, både svenskt och annat, men framför allt gemensamt.

Och jag ska lära dem göra blomsterkransar, precis som Karin lärde mig. För det är så traditioner överlever och växer, genom händer som visar andra händer, genom sånger som sjungs tillsammans, genom ögonblick av ljus och glädje som vi väljer att dela med varandra.

Varför jag slutade tro på myten att brun hud inte behöver solskydd

2025-07-12 / dynas / Inga kommentarer

Jag minns första gången någon erbjöd mig solkräm på en svensk strand. Det var en varm junidag, typ 25 grader, och min kollega Sara räckte över sin Nivea-flaska med en välmenande blick. ”Vill du ha lite? Solen är stark idag.” Jag log och sa nej tack, lite stolt över att min filippinska hud klarade sig själv. Det var 2019, och jag hade ingen aning om hur fel jag hade.

Myten jag växte upp med

På Filippinerna pratade vi mycket om sol, men aldrig på det sättet svenskar gör. Där handlade det om att undvika solen för att inte bli mörkare, inte för att skydda huden från skador. Mammor höll upp paraplyer över sina döttrar, inte för UV-skydd utan för att ljusare hud ansågs finare. Ingen i min släkt använde solskydd på det sätt som är norm här i Sverige, för vi trodde att vår melanin gjorde jobbet åt oss.

När jag flyttade hit för fem år sedan fortsatte jag med samma inställning. Mörk hud bränns inte, tänkte jag. Och på sätt och vis stämde det ju, jag blev aldrig röd som mina svenska vänner, aldrig fjällande eller smärtsam. Jag antog att det betydde att min hud var okej, att jag var säker.

Det var först efter en rutinmässig läkarundersökning i våras som allt förändrades. Läkaren tittade på ett litet mörkt märke på min axel, något jag trodde var ett födelsemärke jag alltid haft, och hon blev allvarlig. ”Hur länge har du haft detta?” frågade hon. Det visade sig vara ofarligt den här gången, men samtalet efteråt fick mig att inse hur naiv jag varit.

Sanningen som ingen berättade för mig

Brun hud har visserligen mer naturligt skydd än ljus hud, det är sant. Vårt melanin ger oss ungefär SPF 13, medan mycket ljus hud kanske har SPF 3. Men 13 är inte nog. Inte alls. Och värre än så, brun hud gör det svårare att upptäcka hudcancer i tid eftersom förändringar inte syns lika tydligt mot en mörkare hudton.

Jag började läsa, och ju mer jag lärde mig desto mer frustrerad blev jag. Varför hade ingen berättat det här för mig tidigare? Varför hade alla mina filippinska vänner och jag gått omkring i tron att vi var immuna? Statistiken var tydlig, även om hudcancer är mindre vanligt hos personer med mörk hud, så är dödligheten högre just för att det upptäcks för sent.

Det där samtalet hos läkaren blev en vändpunkt. Samma dag gick jag till Apotek Hjärtat och köpte min första riktiga ansikts-solkräm. Jag hade ingen aning om vad jag letade efter, stod i gången med alla dessa flaskor med svåra namn och varningar och kände mig helt vilsen. En apotekare såg min förvirring och kom fram.

Att hitta rätt solskydd för min hud

”Vad är skillnaden egentligen?” frågade jag henne och höll upp två burkar. Hon förklarade tålmodigt om kemiska och minerala filter, om SPF-tal och hur ofta man behöver applicera om. Men det som verkligen fastnade var när hon sa: ”För dig med mörkare hud kan vissa solkrämer lämna en vit hinna, så vi brukar rekommendera produkter som är utvecklade för alla hudtoner.”

Jag testade några olika märken de första veckorna. Vissa gjorde min hud grå, andra kändes för oljiga eller pillrade sig när jag svettades. Men så hittade jag La Roche-Posay Anthelios SPF 50+ som inte lämnar någon vit hinna alls, och CeraVe Facial Moisturising Lotion SPF 25 för vardag när jag inte planerar att vara ute så länge. För kroppen blev EVY Technology min räddning, den går på som en mousse och sitter i hela dagen även när jag svettas.

Det tog några veckor att göra det till en vana. Varje morgon efter tvätt och serum kom solskyddet, precis som att borsta tänderna. I början glömde jag det ibland, men nu känns det fel att gå ut utan. Det är som att lämna hemmet utan telefon, något saknas.

Svenska sommaren kräver annat tänk

En sak som förvånade mig var hur stark den svenska solen faktiskt är under sommarmånaderna. På Filippinerna är UV-indexet högt året runt, men här går det från nästan ingenting på vintern till extremt högt i juni och juli. När solen väl är här stannar den också kvar så länge. Kvällssolen vid nio, tio på kvällen ger fortfarande UV-strålning som kan skada huden.

Jag har lärt mig att titta på SMHI:s UV-prognoser varje dag, ungefär som man kollar vädret. När det står grönt eller gult är jag ganska lugn med mitt dagliga SPF 25, men när det blir orange eller rött tar jag fram SPF 50 och applicerar om flera gånger om dagen.

Mina svenska vänner har alltid varit duktiga på det här. Sara, hon som erbjöd mig solkräm den där första gången, har lärt mig allt om hur man smörjer in ordentligt. ”En matsked för ansiktet, en till för varje arm, en för bröst och mage, en för ryggen, en för varje ben,” rabblar hon. Det låter som mycket, och det är mycket, men det är också det som behövs för att verkligen vara skyddad.

Mer än bara solskydd

Att börja tänka på solskydd har lett till att jag nu tänker på min hud över huvud taget på ett nytt sätt. Jag använder C-vitaminserum på morgonen för extra antioxidanter, jag har investerat i en bra återfuktande kräm för natten, och jag har köpt en hatt med bred brätte från Åhléns som jag faktiskt använder när solen är som starkast.

Det roligaste är kanske att min hud mår så mycket bättre nu. Färre ojämnheter, mindre torra fläckar, mjukare känsla. Jag trodde alltid att min hud var okej som den var, men det visar sig att lite extra omsorg gör underverk. Och jag har slutat få de där mörkare fläckarna som alltid dök upp efter sommaren, de som jag trodde var naturliga men som faktiskt var solskador.

Första gången jag var tillbaka på Filippinerna efter att jag börjat med solskydd fick jag höra att jag blivit ”ljusare”. Mamma sa det med en blandning av glädje och nyfikenhet. Jag skrattade och sa att det nog mest berodde på att jag bott i Sverige så länge, men sanningen var att min hud kanske faktiskt var lite ljusare, eller rättare sagt jämnare i tonen, för att jag inte längre exponerade den för skadlig sol utan skydd.

Vad jag lärt mig

Om jag skulle ge råd till någon annan som växte upp med samma myt som jag, skulle jag säga följande: Din mörka hud är vacker, stark och ger dig fördelar, men den är inte opåverkbar. UV-strålning åldrar all hud, oavsett färg, och kan orsaka allvarliga skador även om du aldrig blir röd eller bränner dig.

Investera i ett bra solskydd som passar din hudton. Läs recensioner från andra med mörk hud för att slippa produkter som lämnar vita hinor. Använd solskydd varje dag från april till september i Sverige, och applicera om varannan timme om du är ute mycket. Kolla UV-index precis som du kollar väder, det tar tio sekunder och kan göra stor skillnad.

Och viktigast av allt, kolla din hud regelbundet. Om du ser något som förändras, något nytt eller något som ser annorlunda ut, tveka inte att boka tid hos läkare. Tidiga upptäckter räddar liv, även för oss med brun hud.

Min axel är fortfarande okej, det märket var inget farligt. Men den där läkarundersökningen gav mig något mycket mer värdefullt än besked om ett födelsemärke, den gav mig kunskap och en ny vana som jag kommer ha med mig resten av livet. Nästa sommar när Sara räcker över solkrämen kommer jag tacka ja, och jag kommer berätta för henne varför det betyder så mycket mer nu än det gjorde den där första gången.

När balkongen blev bro mellan två världar

2025-07-02 / dynas / Inga kommentarer

En kväll i början av juni, när ljuset nästan inte vill släppa taget om dagen och värmen fortfarande känns som en gåva efter den långa vintern, bjöd jag in några vänner till balkongfest. Det var inte den första festen jag haft där uppe, men det var första gången jag verkligen vågade blanda mina två världar på riktigt. Svenska sommarkvällstraditioner mötte filippinska smaker, och det som kunde ha blivit en kulturkrock blev istället något helt eget, något vackert.

Förberedelserna

Dagarna innan gick jag runt på balkongen och såg den med nya ögon. De små tomatplantorna hade börjat sätta frukt, basilikan doftade starkt i värmen, och chilipepparen som jag planterat i april glödde röd i sina krukor. Jag hade hängt upp ljusslingor mellan räcket och väggen, och de gamla dynorna från IKEA hade fått sällskap av några färgglada textilier jag hittat på en asiatisk marknad. En del var svenska sommarklassiker, andra påminde om hemmet på Filippinerna. Precis som jag själv.

Mat var förstås det viktigaste. Jag ville inte välja mellan svensk och filippinsk mat, så jag bestämde mig för att servera båda. I kylen väntade marinerad lax, färskpotatis och gräddfilssås med dill. På spisen stod en stor gryta med adobo, filippinsk kycklinggryta med soja, vinäger och vitlök. Lukten spred sig genom hela lägenheten och ut på balkongen, och för en stund kunde jag blunda och tro att jag stod i mammas kök i Manila.

Gästerna kommer

Klockan var knappt sex på kvällen när de första knackade på. Sara och Johan, mina svenska vänner som jag lärt känna på jobbet, kom med blommor och en flaska vin. Strax därefter kom Maria och Paolo, ett filippinskt par som bor i grannstadsdelen. De hade med sig lumpia, filippinska vårrullar, och en påse med mangos så mogna och söta att jag kunde känna doften genom påsen.

Balkongen, som vanligtvis känns så liten, fylldes snabbt av liv. Vi hade precis plats för alla om några satt på räcket och andra på de hopfällbara stolarna. Det blev trångt, men på ett mysigt sätt. Någon öppnade fönstret på vid gavel så att musiken från köket nådde ut, en blandning av svenska sommarvisor och filippinska ballader som fick Sara att le förvånat.

Maten som förenar

När vi började äta hände något vackert. Johan, som aldrig smakat adobo förut, tog en försiktig tugga och log upp. ”Det här måste jag ha receptet på”, sa han. Maria skrattade och sa att hon skulle lära honom, men först måste han lova att dela med sig av sitt recept på gravad lax. Sara plockade basilika direkt från krukan på balkongen och strödde över sin potatis, medan Paolo berättade att han aldrig förstått sig på svensk mat förrän han smakade färskpotatis med dill första gången.

Maten skapade samtal. Frågor om hur man gör saker, varför vissa ingredienser används, vad som är tradition och vad som är personliga preferenser. Jag märkte hur stoltheten växte i mig när jag berättade om filippinsk matlagning, och hur tacksam jag var för att mina svenska vänner verkligen ville lära sig och förstå. Det var inte bara mat vi delade, det var historier, minnen, rötter.

Ljuset som inte vill släppa

Klockan blev tio, sedan elva, och ljuset hängde fortfarande kvar över hustaken. Det är något magiskt med de svenska sommarkvällarna, hur dagen aldrig riktigt tar slut utan bara sakta övergår i en blåaktig skymning. På Filippinerna faller mörkret snabbt och bestämt vid sex, men här kan man sitta ute till midnatt och fortfarande se konturerna av växter och ansikten.

Vi tände ljusslinjorna när solen äntligen började ge med sig. De små glödlamporna kastade ett varmt, gyllene sken över balkongen, och plötsligt kände det som om vi satt i en liten värld för oss själva, avskärmad från stadens ljud och stress. Maria började sjunga en filippinsk sång, och Sara stämde in med en svensk visa hon lärt sig som barn. Det blev ingen perfekt harmoni, men det spelade ingen roll. Det var vackert ändå.

Balkongen som mötesplats

När gästerna gått och jag satt kvar ensam på balkongen med en sista kopp te, insåg jag något viktigt. Balkongen är inte bara en plats där jag odlar växter eller njuter av sommaren. Den har blivit en bro. En plats där jag inte behöver välja mellan att vara filippinska eller svensk, utan kan vara båda samtidigt. Där mina vänner, oavsett bakgrund, kan mötas och upptäcka att vi delar mer än vi skiljs åt.

Kanske är det det som är det vackraste med att leva mellan två kulturer. Att man får chansen att skapa något nytt, något som tar det bästa från båda världarna. En balkong som doftar av både basilika och koriander. En fest där adobo och färskpotatis serveras sida vid sida. Vänner som lär sig av varandra och växer tillsammans.

Tips för din egen balkongfest

Om du också drömmer om att bjuda in vänner till balkongen i sommar, här är några saker jag lärt mig:

Planera för ljuset. Även om junikvällarna är långa, blir det mysigare med lite extra belysning. Solcellslampor eller batteridrivna ljusslingor fungerar perfekt och kräver inga sladdar. Häng dem längs räcket eller runt dörrkarmen så att de skapar en inbjudande atmosfär när skymningen kommer.

Utnyttja det du redan har. Balkongen behöver inte vara stor för att rymma gäster. Hopfällbara möbler från IKEA eller Jysk är perfekta när utrymmet är begränsat. Några extra dynor och en filt gör det bekvämt även om man måste sitta på golvet.

Mat som kan förberedas i förväg. Välj rätter som kan lagas några timmar innan gästerna kommer, så att du kan vara med och njuta istället för att stå i köket. Marinader, grytor och sallader är perfekta. Och glöm inte att plocka färska örter direkt från balkongen, det imponerar alltid! Här har jag skrivit om hur du formar en filipinsk trädgård just på balkongen

Var generös med kulturen. Om du har rötter i ett annat land, dela med dig av det! Servera rätter från ditt hemland, spela musik, berätta historier. Folk är ofta nyfikna och vill lära sig, och det skapar riktigt bra samtal.

Tänk på grannarna. Svenska regler säger att man bör hålla nere ljudet efter kl. 22 på vardagar. Respektera det så att balkongen förblir en trevlig plats även i framtiden. En lagom volym och hänsyn går långt.

Avsluta med något sött. En enkel dessert som jordgubbar med grädde eller färsk frukt avslutar kvällen perfekt. Särskilt i juni när de svenska jordgubbarna är som allra bäst.

Minnet som finns kvar

Nu när juni har övergått i juli och tomatplantorna på balkongen börjar ge riktigt med skörd, tänker jag ofta tillbaka på den där kvällen. Hur trångt det var, hur mycket vi skrattade, hur naturligt det kändes att blanda kulturer och traditioner. Balkongen har blivit mitt favoritrum i lägenheten, inte för att den är stor eller spektakulär, utan för att den rymmer så mycket mer än kvadratmeterna tyder på.

Den rymmer möten mellan människor, mellan smaker och dofter, mellan det jag var och det jag har blivit. Och varje gång jag sätter mig där med en kopp kaffe och tittar ut över staden, känner jag tacksamhet för denna lilla yta där två världar fick mötas och skapa något nytt tillsammans.

Sommaren är kort här i Sverige, men minnena från den håller sig kvar långt in i höstmörkret. Och nästa år, när snön smälter och de första grönsakerna planteras, ska jag göra om det. Bjuda in vänner, laga mat från båda mina världar, och låta balkongen än en gång bli den där magiska platsen där ingenting är omöjligt och allt känns rätt.

Mina bästa tips för att njuta av den svenska sommaren

2025-06-11 / dynas / Inga kommentarer

Hej alla!

Nu när juni är här och sommaren äntligen har kommit till Sverige känns det som att hela landet vaknar till liv. Efter den långa vintern och den sena våren är det något magiskt med de första riktigt varma dagarna. Idag vill jag dela med mig av hur jag lärt mig att verkligen njuta av den svenska sommaren, för den är så annorlunda från allt jag var van vid.

De ljusa kvällarna som aldrig tar slut

Det första jag märkte min första sommar här var hur ljust det var, även sent på kvällen. Klockan halv elva på kvällen kunde jag fortfarande sitta ute på balkongen och läsa en bok utan lampa. Det var så surrealistiskt! I Filippinerna blir det mörkt vid samma tid varje dag året runt, ungefär vid sexsnåret. Här i Sverige kan det vara ljust till elva på kvällen eller ännu senare beroende på var i landet man befinner sig.

Dessa ljusa kvällar har gett mig en helt ny frihet. Jag kan promenera i parken efter jobbet, träffa vänner för en sen middag utomhus, eller bara sitta och njuta av solen som långsamt går ner. Det känns som att dagarna är oändliga, som att tiden stannar upp lite.

Picknick, Sveriges nationalsport på sommaren

En sak jag verkligen lärt mig uppskatta är picknickkulturen. Svenskar älskar att packa en korg med mat och dryck och sätta sig på en filt i parken. Min första picknick var i Hagaparken, och jag förstod direkt varför detta är så populärt. Att sitta på gräset, äta god mat, lyssna på fågelkvitter och bara vara, det är något alldeles speciellt.

Nu har jag min egen picknickutrustning. En stor filt, en korg, och jag har lärt mig vilka svenska picknicktillbehör som är absolut nödvändiga. Färskpotatis med dill och smör, jordgubbar med grädde, och gärna något gott att dricka. Ibland tar jag med mig filippinska smaker också, lite lumpia eller pancit, vilket alltid blir en hit bland mina svenska vänner.

För den perfekta picknicken rekommenderar jag att kolla in Cervera för picknickutrustning. De har allt från stilrena picknickkorgar till praktiska termosar som håller drycken kall hela dagen.

Skärgården och Sveriges blå pärlor

Att upptäcka den svenska skärgården var en upplevelse jag aldrig glömmer. Jag visste inte ens att skärgården fanns förrän någon föreslog en dagsutflykt. Vi tog båten från Stockholm och åkte ut till en av öarna. Det var som att komma till en annan värld. Små röda stugor, klippor att bada från, och det klara, blå vattnet.

Visst, vattnet är kallt jämfört med vad jag är van vid, men det är också så klart och rent. Och efter ett tag vänjer man sig vid temperaturen. Nu badar jag varje sommar i skärgården, och jag älskar känslan av att hoppa i från klipporna och simma ut i det friska vattnet.

Utomhusserveringar och Sveriges cafékultur

På sommaren förvandlas Stockholm till en stad av uteserveringar. Varje café och restaurang ställer ut bord och stolar på trottoaren, och plötsligt sitter alla ute. Detta var något jag älskade direkt! Att sitta ute med en kopp kaffe eller ett glas vin och bara titta på folk som går förbi är en av sommarens största njutningar.

Jag har hittat mina favoritplatser för fika, och på sommaren blir de ännu bättre när man kan sitta utomhus. Att njuta av en kanelbulle och en cappuccino i solen medan staden lever runt omkring mig är en av de små lyckomomenten som gör livet här så speciellt.

Midsommar, höjdpunkten på den svenska sommaren

Min första midsommar var helt överväldigande. Jag förstod inte riktigt vad allt hype handlade om förrän jag själv var där. Att dansa runt midsommarstången, äta sill och färskpotatis, dricka snaps och sjunga snapsvior, det var som att delta i något urgammalt och samtidigt så levande.

Nu är midsommar något jag ser fram emot varje år. Det är en påminnelse om att fira ljuset, naturen och gemenskapen. Även om jag fortfarande tycker att några av visornas texter är konstiga och danserna är lite roliga, så älskar jag traditionen och känslan av att vara en del av något större.

Allemansrätten och friheten att vandra

En av de saker jag uppskattar mest med den svenska sommaren är allemansrätten. Att man får vandra nästan var som helst, plocka bär och blommor, och till och med tälta en natt på de flesta platser är något helt fantastiskt. I många andra länder skulle detta vara otänkbart.

Jag har börjat utforska naturen mer och mer, både nära Stockholm och lite längre bort. Att vandra genom skogen, plocka blåbär eller bara sitta vid en sjö och lyssna på tystnaden är något som har gett mig så mycket lugn och återhämtning.

Sommarens utmaningar för en tropikbo

Men sommaren i Sverige är inte bara solsken och ljusa kvällar. Det finns också utmaningar. Myggen till exempel! Första sommaren blev jag uppäten av mygg. Nu har jag lärt mig att alltid ha myggmedel med mig när jag är ute i naturen.

En annan sak är att sommaren är så kort. Man känner verkligen att man måste ta vara på varje solig dag, för man vet aldrig när regnet kommer eller när sommaren plötsligt är över. Detta har lärt mig att leva mer i nuet, att njuta av solen när den är här och inte vänta på perfekta tillfällen.

Att ta vara på sommaren

Det viktigaste jag lärt mig om den svenska sommaren är att ta vara på den. Säg ja till inbjudningar, åk ut när solen skiner, ät glass mitt på dagen bara för att, och njut av de ljusa kvällarna. För innan man vet ordet av är hösten här igen.

Sommaren i Sverige är kort men intensiv, fylld av ljus och liv och glädje. Och efter att ha upplevt de långa, mörka vintrarna förstår jag verkligen varför svenskar älskar och firar sommaren så mycket. Nu gör jag det också.

Hur njuter ni av den svenska sommaren? Har ni några favorittips eller platser?
Dela gärna med er i kommentarerna!

Att navigera i det svenska sjukvårdssystemet

2025-05-29 / dynas / Inga kommentarer

Hej alla!

Idag tänkte jag prata om något som kan vara både förvirrande och skrämmande när man är ny i Sverige, nämligen sjukvården. Det är ett helt annat system än vad jag var van vid från Filippinerna, och jag har lärt mig mycket under årens lopp.

Första gången jag blev sjuk i Sverige visste jag inte vart jag skulle vända mig. I Filippinerna går man oftast direkt till sjukhuset eller till en privat klinik, men här är systemet mer strukturerat. Det tog ett tag innan jag förstod att vårdcentralen är den första kontakten för de flesta hälsoproblem, inte akuten. Jag minns hur förvirrad jag var när en vän frågade vilken vårdcentral jag var listad på. Listad? Vad menade hon? Det fanns så mycket jag inte visste.

Att skriva in sig på en vårdcentral var mitt första steg. Det gjorde jag genom att helt enkelt gå dit och anmäla mitt intresse. Vissa vårdcentraler har långa listor, så jag rekommenderar att du skriver upp dig så fort du kommit till Sverige. När jag väl kom in fick jag en fast läkarkontakt, vilket var skönt eftersom det kändes tryggare att ha någon som kände till min hälsohistoria.

1177 blev snabbt mitt bästa verktyg. Det är en tjänst som finns både som webbplats och app där man kan få råd om hälsa och sjukvård. Man kan ringa 1177 och prata med en sjuksköterska som ger råd om vad man ska göra, eller använda appen för att boka tider och förnya recept. Det är helt fantastiskt att ha tillgång till den här tjänsten dygnet runt, särskilt när man är osäker på om något är allvarligt nog att söka vård för. Första gången jag ringde 1177 mitt i natten för att jag hade feber och ont i halset blev jag så lättad över att få prata med någon som kunde ge mig råd direkt. Sjuksköterskan var så lugn och professionell, och hon förklarade att jag inte behövde åka till akuten utan kunde vänta till morgonen och ringa min vårdcentral. Det sparade mig både tid och oro.

En sak som överraskade mig positivt är hur fokuserat det svenska systemet är på förebyggande vård. Regelbundna hälsokontroller, vaccinationer och screening-program är gratis eller mycket billiga. I många andra länder måste man betala mycket mer för detta.

Vårdavgifterna var också något jag behövde lära mig om. Det finns ett högkostnadsskydd som innebär att när du betalat en viss summa under ett år behöver du inte betala mer. Det är bra att spara alla kvitton från läkarbesök och apotek för att kunna hålla koll på detta. För mig som inte haft så mycket pengar att röra mig med har det varit en trygghet att veta att sjukvården inte kan ruinera mig ekonomiskt.

Tandvården är däremot annorlunda. Den är inte en del av högkostnadsskyddet och kan bli ganska dyr. Första gången jag gick till tandläkaren här blev jag chockad över priset. Men jag har lärt mig att det finns tandvårdsförsäkringar man kan teckna, och att folktandvården ofta är billigare än privata kliniker. Det lönar sig också att gå på regelbundna kontroller, för att förebygga är alltid billigare än att reparera.

Recepten och apoteken fungerar också annorlunda här. Man behöver ofta inte ta med sig ett pappersrecept, allt finns digitalt i systemet. På Apoteket kan personalen se vilka läkemedel du har recept på genom att bara kolla ditt personnummer. Det är så smidigt! Jag använder också appen Apotek Hjärtat för att beställa mina mediciner och hämta dem när det passar mig.

En utmaning för mig som invandrare var att förstå alla medicinska termer på svenska. Första gången jag var på läkarmottagningen och doktorn pratade om olika symptom och behandlingar kändes det överväldigande. Men jag lärde mig att det är helt okej att be dem förklara på enklare svenska eller till och med på engelska. De flesta vårdpersonal är mycket förstående och tar sig tid att förklara ordentligt. Jag minns särskilt en sjuksköterska som ritade enkla bilder för att förklara var det gjorde ont och vad behandlingen skulle innebära. Den sortens tålamod och omsorg betyder så mycket när man kämpar med språket.

Psykisk hälsa är något som Sverige tar på allvar, vilket jag uppskattar. Det finns lågtröskelverksamheter där man kan få samtalsstöd, och vårdcentralen kan också hjälpa till med remiss till psykolog om det behövs. Som invandrare som ibland känt sig ensam och isolerad har det varit viktigt att veta att det finns hjälp att få.

Något som verkligen förvånade mig var hur digitaliserat allt är. Genom 1177.se kan jag se mina journaler, provresultat, vaccinationer och mycket mer. Det ger en känsla av kontroll över min egen hälsa. I Filippinerna var det mycket mer papper och mindre transparent. Att kunna logga in och se exakt vad doktorn skrev om mitt besök, vilka prover som tagits och vad resultaten blev, det är något jag inte tagit för givet förrän jag upplevt hur det var utan.

För er som precis kommit till Sverige, här är mina bästa tips: Skriv in dig på en vårdcentral så fort som möjligt. Ladda ner 1177 appen och bekanta dig med den. Spara alla kvitton från läkarbesök och apotek. Var inte rädd för att ställa frågor om du inte förstår något. Lär dig grundläggande medicinska termer på svenska. Ta del av de förebyggande hälsokontroller som erbjuds.

Det svenska sjukvårdssystemet är inte perfekt, det finns köer och ibland kan det vara frustrerande att vänta på vård. Men jag har lärt mig att uppskatta hur tillgängligt och jämlikt det är. Oavsett hur mycket pengar man har får man vård, och det är något väldigt värdefullt.

Har ni några egna erfarenheter av det svenska sjukvårdssystemet? Vad var svårast att förstå i början? Dela gärna i kommentarerna!

Varför jag älskar svenska traditioner mer än jag trodde

2025-05-02 / dynas / Inga kommentarer

Hej alla!

När jag först kom till Sverige var jag ganska skeptisk till många svenska traditioner. De verkade konstiga, ibland till och med lite tråkiga jämfört med de färgglada och livliga festerna jag var van vid från Filippinerna. Men efter några år här har jag kommit att verkligen uppskatta dem, och idag vill jag dela med mig av varför.

Lucia var den första traditionen som verkligen berörde mig. Den första gången jag såg tåget av barn i vita linnen med levande ljus i håret blev jag helt tagen. Det var mitt i den mörkaste december, och plötsligt fylldes rummet av ljus och vackra sånger. Jag förstod då att svenska traditioner ofta handlar om att hitta ljus i mörkret, både bokstavligt och bildligt.

Midsommar är en annan favorit. Första gången jag dansade små grodorna runt midsommarstången kände jag mig lite dum, ska jag erkänna. Men atmosfären, glädjen och gemenskapen var smittande. Att fira ljuset och sommaren tillsammans med vänner och familj, äta sill och färskpotatis, det är något alldeles speciellt. Nu ser jag fram emot midsommar varje år lika mycket som jag ser fram emot filippinska festivaler.

Påsk i Sverige överraskade mig också. Påskkärringarna som knackar dörr och ber om godis, de färgglada fjädrarna och målade äggen, allt det kändes så annorlunda från de religiösa processioner jag var van vid. Men jag har lärt mig att uppskatta denna ljusare, mer lekfulla sida av påsk. Det är så typiskt svenskt att göra högtider till något för hela familjen, något som barn verkligen kan delta i och njuta av.

Första gången jag såg små barn utklädda till påskkärringar med målade kinder och huvuddukar kunde jag inte låta bli att le. Det var så charmigt och oskyldigt, så långt från den högtidliga stämning jag kände från min barndom. Nu förstår jag att även högtider kan vara fulla av skratt och lek, inte bara allvar.

Påskpyntet med björkris och färgglada fjädrar var också något helt nytt för mig. I Filippinerna pyntar vi kyrkan med palmbla d och blommor, men här förvandlas hela hem till färgsprakande spring-stämning. Första gången jag såg någon hänga upp fjädrar i träd utomhus trodde jag att det var någon sorts konstinstallation! Men när jag förstod att det var en del av påsktraditionen blev jag fascinerad av hur svenskar verkligen tar emot våren med öppna armar efter den långa vintern.

Påskbuffén är en annan sak jag lärt mig uppskatta. Sill i alla former, äggrätter, lax och lamm, allt serverat med färskpotatis och gräslök. Det är en fest för smaklökarna och ett perfekt tillfälle att umgås med familj och vänner. Jag älskar hur svenskar kan sitta vid bordet i timmar, prata, skratta och njuta av maten tillsammans. Det påminner mig faktiskt om filippinska familjemiddagar, fast med helt andra smaker och traditioner.

Kräftskivor har blivit något jag älskar, även om jag fortfarande tycker att det är lite konstigt att ha en fest dedikerad åt att äta skaldjur med roliga hattar på sig. Men gemenskapen, skratten och sången gör det till en underbar upplevelse. Att sitta ute i augustikvällen med vänner, äta kräftor och dricka snaps medan man sjunger snapsvior, det är rena terapin efter en lång sommar.

Advent och jul är kanske de traditioner som format mig mest. Adventsstaken med sina fyra ljus som tänds en i taget, julkalendern på TV varje kväll, glöggen och pepparkakor, allt det skapar en mysig förväntan inför julen som jag aldrig upplevt tidigare. I Filippinerna börjar julstämningen redan i september och är mer storslagen och högljudd. Här är den mer stilla, mer intim, och jag har lärt mig att uppskatta det lugnet.

Den första advent när jag tände det första ljuset i min egen adventsstake förstod jag plötsligt varför denna tradition betyder så mycket för svenskar. Det var mitt i novembermörkret, regnet smattrade mot fönstret, och det lilla ljuset skapade en så varm och trygg känsla i rummet. Varje söndag fram till jul blev en liten ceremoni, ett sätt att räkna ner till den stora dagen samtidigt som man firar ljuset mitt i mörkret.

Julkalendern var något jag först trodde var bara för barn, men jag blev snabbt lika hängiven som alla andra. Att samlas framför TV:n varje kväll i december och följa med i årets berättelse blev en ritual som jag inte ville missa. Det spelar ingen roll hur gammal man är, julkalendern förenar generationer på ett vackert sätt. Första gången jag såg Kalle Anka på julafton trodde jag att mina vänner skämtade när de sa att hela Sverige stannar upp för att titta på samma program. Men det är sant, och nu är jag en del av den traditionen.

Lukten av pepparkakor som bakas, glöggen som doftar av kanel och kardemumma, julgransljusen som tändas, allt det skapar en stämning av värme och gemenskap som jag aldrig känt tidigare. I Filippinerna är julen full av parader, höga julsånger i kyrkorna och stora familjefester där alla pratar och skrattar högt. Det är vackert på sitt sätt, men här i Sverige har jag lärt mig att uppskatta den tysta glädjen, det lugna firandet där man verkligen tar sig tid att vara tillsammans utan stress och bråk.

Julbordet är en upplevelse i sig. Första gången jag såg ett riktigt svenskt julbord blev jag överväldigad av alla rätter. Sill, lax, köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse, julskinka, och så många fler. Det tog mig flera år att lära mig uppskatta varje rätt, men nu ser jag fram emot dem alla. Att äta julmat är inte bara att äta, det är att delta i något större, något som generationer av svenskar har gjort före mig.

Jag har också lärt mig att uppskatta julklapparna under granen. I Filippinerna öppnar vi presenter på julafton efter midnattsmässan, men här öppnas de direkt efter Kalle Anka på julafton eftermiddag. Första gången jag upplevde det blev jag överraskad över hur tidigt på kvällen det skedde, men det gav ju också en längre kväll att njuta av julstämningen tillsammans. Den förväntan under dagen, att vänta tills klockan tre när Kalle Anka börjar, gör det på något sätt ännu mer speciellt. Och den svenska traditionen med julklappsrim, där man skriver roliga verser om presenterna, är något jag först tyckte var konstigt men nu tycker är helt underbart. Det visar hur kreativitet och humor är en del av firandet.

Valborg, som just varit, var en tradition som jag inte ens visste existerade förrän jag kom hit. Att tända stora brasor och sjunga in våren kändes först konstigt, men nu förstår jag hur viktigt det är efter en lång vinter. Det är ett sätt att säga adjö till mörkret och välkomna ljuset, något som betyder oerhört mycket när man bor så långt norrut.

En sak som jag sett förenar många svenska traditioner är maten. Varje högtid har sina speciella rätter, och att lära mig laga dem har varit ett sätt för mig att verkligen förstå kulturen. Jag har lärt mig att göra semlor till fastlagen, janssons frestelse till jul och jordgubbstårta till midsommar. Dessa rätter är inte bara mat, de är en del av den kollektiva svenska identiteten.

Jag har också insett att svenska traditioner ofta handlar om enkelhet och gemenskap, inte om att visa upp sig eller göra något storslaget. Det är den svenska lagom filosofin i praktiken. Ingen tradition är för stor eller överdådig, men varje tradition har sin plats och sin mening.

För mig som invandrare har det varit läkande att bli inbjuden till dessa traditioner. När någon bjuder in dig till sin julbord eller till sin midsommarfirande säger de egentligen välkommen till vår gemenskap, du hör hit. Det betyder oerhört mycket.

Idag firar jag både svenska och filippinska traditioner, och jag tycker att de kompletterar varandra perfekt. De färgglada och livliga filippinska festerna balanseras av de mer stilla och reflekterande svenska traditionerna. Tillsammans ger de mig en rikedom av upplevelser och minnen som jag inte skulle vilja vara utan.

Vilka svenska traditioner har överraskat er? Finns det några ni har lärt er att älska? Dela gärna i kommentarerna!

Att hitta balansen mellan två kulturer i vardagen

2025-04-17 / dynas / Inga kommentarer

Hej alla!

Idag tänkte jag dela med mig av något som jag ofta funderar på, nämligen hur jag balanserar mitt filippinska arv med mitt nya svenska liv. Det är inte alltid lätt att känna sig hemma i två kulturer samtidigt, men jag har lärt mig att det faktiskt är en styrka snarare än en svaghet.

En sak som hjälpt mig enormt är att skapa små ritualer som kombinerar båda mina världar. På morgonen dricker jag kaffe på filippinskt vis, starkt och sött, men jag tar min fika på eftermiddagen enligt svensk tradition. Det är dessa små ögonblick som påminner mig om vem jag är och var jag kommer ifrån.

Mat är såklart en stor del av detta. Jag har märkt att när jag känner mig extra hemkär efter Filippinerna börjar jag genast laga filippinsk mat. Doften av adobo som sprider sig i lägenheten får mig att känna mig närmare min familj, trots att de är tusentals mil bort. Samtidigt har jag lärt mig uppskatta svenska maträtter och inkluderar dem i min veckomeny.

Språket är en annan viktig del. Hemma pratar jag både tagalog och svenska, ibland till och med i samma mening! Mina svenska vänner skrattar ofta åt detta, men jag tycker det är vackert hur språken flyter ihop. Det representerar precis hur mitt liv ser ut nu. Att lära mig svenska har varit avgörande för att känna mig mer hemma här, men jag vill inte heller glömma mitt modersmål.

När det gäller högtider försöker jag fira både svenska och filippinska traditioner. Midsommar är nu lika viktigt för mig som filippinska festivaler, och jag älskar att dela båda med mina vänner här. Det har blivit ett sätt att bygga broar mellan kulturerna.

En utmaning är att ibland känna att man inte riktigt hör hemma någonstans. Det finns dagar då jag känner mig för svensk för att vara filippinska, och för filippinska för att vara svensk. Men med tiden har jag insett att det är okej. Jag behöver inte välja, jag kan vara båda.

Till och med mitt hem speglar denna balans. Genom att blanda svensk och filippinsk inredningsstil har jag skapat en plats där båda mina kulturella identiteter får plats. Min balkong är ett annat exempel, där jag odlar både svenska örter och försöker få filippinska växter att trivas i det svenska klimatet.

För er som också navigerar mellan kulturer, mitt bästa råd är att omfamna båda. Ta det bästa från varje kultur och skapa din egen unika mix. Det finns ingen rätt eller fel sätt att göra det på. Var tålmodig med dig själv och kom ihåg att det tar tid att hitta sin plats.

Hur gör ni som lever mellan kulturer? Vilka strategier har hjälpt er att hitta balans? Jag skulle älska att höra era erfarenheter i kommentarerna!

Mitt favoritrecept på filippinsk adobo

2025-03-18 / dynas / Inga kommentarer

Det finns rätter som smakar som hemma, oavsett var i världen man befinner sig. För mig är adobo en sådan rätt. Doften av soja, vitlök och vinäger som fyller köket tar mig direkt tillbaka till barndomens middagar, till mammas kök där grytan alltid puttrade på spisen och familjen samlades runt bordet.

Adobo är Filippinernas nationalrätt, och varje familj har sin egen version. Vissa gör den med kyckling, andra med fläsk, en del blandar båda. Vissa lägger till kokosmjölk för en mildare smak, andra håller sig till den klassiska kombinationen av soja och vinäger. Min version är den jag vuxit upp med, den som mamma lärde mig, med några små justeringar jag gjort efter att ha bott i Sverige i flera år.

Varför adobo är så speciell

Adobo är mer än bara mat. Det är en berättelse om filippinsk matkultur och historia. Namnet kommer från det spanska ordet ”adobar” som betyder marinera, ett arv från den koloniala tiden. Men tekniken att bevara mat i vinäger är mycket äldre, en metod som filippiner använde långt innan spanjorerna kom.

Det vackra med adobo är att den blir bättre med tiden. Första dagen är den god, andra dagen är den ännu bättre när smakerna verkligen fått sätta sig. Det är en rätt som är tänkt att lagas i stora mängder, att delas med familj och vänner, att värmas upp nästa dag när man kommer hem hungrig från jobbet.

Ingredienser (6-8 portioner)

Kyckling:

1,5 kg kycklingklubbor eller kycklinglår med ben
150 ml soja (använd gärna filippinsk sojas om du hittar, annars funkar japansk)
100 ml vinättika (ljus ättiksprit, 12%)
1 huvud vitlök (ca 10-12 klyftor), skalade och krossade
3 lagerblad
1 tsk hel svartpeppar
2 msk socker (valfritt, för mild sötma)
1 dl vatten
2 msk neutral olja (för stekning)

Tillbehör:

Ångat ris (jasminris funkar utmärkt)
Färsk koriander eller gräslök för garnering

Så här gör du

Steg 1: Marinera kycklingen

Lägg kycklingbitarna i en stor skål eller gryta. Häll över soja, vinäger, hälften av den krossade vitlöken, lagerbladet, svartpepparen och sockret. Blanda ordentligt så att kycklingen täcks av marinaden. Låt stå i minst 30 minuter, gärna längre. Jag brukar förbereda detta på morgonen innan jag går till jobbet, så får det stå i kylen hela dagen.

Tips: Du kan hoppa över marineringen om du har bråttom, men smaken blir rikare om kycklingen får ligga i marinaden ett tag.

Steg 2: Stek kycklingen

Ta upp kycklingbitarna ur marinaden (spara vätskan!). Värm oljan i en stor, tjockbottnad gryta på medelhög värme. Stek kycklingen tills den fått fin färg på båda sidor, ca 3-4 minuter per sida. Detta steget är valfritt, men ger en djupare smak och finare utseende.

Steg 3: Tillaga adobo

Häll tillbaka marinaden i grytan tillsammans med vattnet och resten av vitlöken. Rör om försiktigt. Låt det koka upp, sedan sänk värmen till låg och lägg på lock. Låt sjuda i 30-40 minuter tills kycklingen är genomstekt och mör. Vänd kycklingen någon gång under tiden.

Viktigt: Ta inte av locket för ofta! Värmen och ångan behöver stanna kvar för att kycklingen ska bli riktigt mör.

Steg 4: Reducera såsen

När kycklingen är klar, ta upp bitarna ur grytan. Höj värmen och låt såsen koka in utan lock i ca 10-15 minuter tills den tjocknat och blivit sirapig. Smaka av och justera med mer soja eller vinäger om det behövs. Lägg tillbaka kycklingen i såsen och vänd runt så att allt täcks.

Steg 5: Servera

Servera adobo varm över ångat ris. Häll gärna över lite av den tjocka, glänsande såsen. Garnera med färsk koriander eller hackad gräslök. Och glöm inte att ha extra ris tillhands, man äter alltid mer ris än man tror när man väl börjat!

Mina bästa tips

För bästa resultat:

Använd kycklingdelar med ben, det ger mer smak än filé
Var inte rädd för vitlöken, den blir mild och söt när den sjudit
Om du tycker det blir för surt, tillsätt lite mer socker
Om det blir för salt, späd med lite vatten
Låt gärna rätten stå över natten i kylen, den blir ännu godare nästa dag

Variationer:

Byt hälften av kycklingen mot fläsk (fläskkarré i bitar)
Tillsätt en dl kokosmjölk i slutet för en krämigare version
Lägg i några potatisar under sjudningen för en mer mättande rätt
För extra hetta, tillsätt 1-2 röda chilipeppar

När Sverige möter Filippinerna

När jag lagar adobo här i Sverige försöker jag hitta en balans. Mamma skulle säga att min version är lite mildare, lite mindre saltad än originalet. Men det är okej. Mat får anpassas, förändras, växa med oss. Det viktiga är att smaken fortfarande för mig hem, att den fortfarande smakar som trygghet och kärlek.

Ibland serverar jag adobo till mina svenska vänner tillsammans med färskpotatis istället för ris, bara för att se deras förvåning när de upptäcker hur väl det faktiskt funkar. Eller så häller jag upp den på en tallrik med sallad och surdegsbröd, en helt ofilippinsk kombination som ändå blir riktigt god.

Det är det vackra med mat. Den kan behålla sin själ samtidigt som den anpassar sig till nya platser, nya kök, nya människor. Min adobo är både filippinsk och svensk nu, precis som jag själv.

Förvaring och återuppvärmning

Adobo håller sig utmärkt i kylen i 3-4 dagar. Förvara i lufttät behållare. Värm upp i mikro eller på spisen – tillsätt lite vatten om såsen har stelnat för mycket.

Du kan också frysa färdig adobo i portioner. Det är perfekt att ha i frysen för dagar när man är för trött för att laga mat men ändå vill ha något som smakar som hemma.

När adobo blir en bro

Första gången jag lagade adobo åt mina svenska kollegor var jag nervös. Tänk om de tyckte det var för annorlunda, för starkt, för främmande? Men när de började äta och be om mer, när Johan frågade efter receptet och Sara berättade att hennes barn älskade det, då förstod jag att mat verkligen är ett universellt språk.

Nu lagar jag adobo både för att må bra själv och för att dela med mig av min kultur. Det är min kärleksförklaring till Filippinerna, serverad på svensk porslin tillsammans med svenskt bröd och svenska vänner. Och varje gång jag lyfter locket från grytan och doften slår emot mig, är jag hemma. Oavsett var i världen jag befinner mig.

Smaklig måltid, eller som vi säger på tagalog: Kain tayo! (Låt oss äta!)

Hur jag skapar en filipinsk trädgård på min svenska balkong

2025-03-13 / dynas / Inga kommentarer

Våren närmar sig, och snart är det dags att återigen ta vara på livet utomhus, även i stan. För mig, som har rötterna i ett varmare klimat, är längtan efter tropisk grönska och minnen från Filippinerna extra stark när snön smälter bort från svenska gårdar och balkonger. Mars är den perfekta månaden att börja planera för hur jag kan skapa en liten grön oas på min balkong, en plats där dofter, smaker och färger från den filipinska trädgården får nytt liv mitt i Sverige.

Sommarbalkongen

Under de varma månaderna, från maj till augusti, förvandlas balkongen till ett extra rum under bar himmel. Det är här många svenskar njuter av de ljusa sommarkvällarna, äter sin frukost i morgonsolen eller tar en eftermiddagsfika med en kopp kaffe och en bok. Även en liten balkong kan kännas rymlig och inbjudande med rätt inredning. En hopfällbar sittgrupp, några färgglada dynor och en bordsduk i linnetyg kan skapa en känsla av sommaridyll mitt i staden. På kvällarna tänds ofta ljuslyktor eller små solcellslampor som sprider ett mjukt sken och gör det extra mysigt när solen gått ner.

Blommor och växter spelar en stor roll för stämningen. Många väljer att fylla räcken och hörn med balkonglådor där säsongens blomster praktar i alla färger, pelargoner, petunior och lavendel är klassiker som både doftar och blommar länge. För den som gillar att odla finns oändliga möjligheter. Du kan skapa en liten grön oas med örter som basilika, persilja, timjan och gräslök, perfekta att plocka direkt till maten. Några planterar till och med tomater, jordgubbar eller chili i krukor, vilket ger både grönska och smakglädje under hela sommaren.

För att verkligen göra balkongen personlig kan du lägga till små detaljer som textilier, höga växter som skapar insynsskydd, eller en jute-matta som gör ytan mer hemtrevlig. En vattenspridare i miniformat, ett litet parasoll eller en tunn bambuskärm kan också bidra till att skydda mot sol och vind, vilket gör balkongen ännu mer användbar, från tidig vår till sena septemberkvällar.

Vinterbalkongen

När hösten kommer och temperaturen sjunker blir balkongen mindre använd. Många svenskar tömmer balkongen helt på möbler och växter innan vintern. Detta skyddar möblerna från snö, is och frost.

Om du vill ha något grönt året runt kan du plantera vinterhärdiga växter som murgröna eller vinterrosor. En del använder också balkongen som extra frys på vintern perfekt för att förvara drycker eller mat när temperaturen är under noll!

Balkongodling

Balkongodling har blivit allt mer populärt i Sverige, särskilt bland dem som bor i städer där tillgången till trädgård är begränsad. För mig är odlandet inte bara ett sätt att njuta av sommaren, det är också en chans att föra vidare traditioner och minnen från Filippinerna. Jag väljer gärna växter som påminner om barndomens trädgårdar, som chilipeppar, koriander eller calamansi, även om vissa tropiska sorter trivs bäst inomhus eller under skydd för vårt svenska klimat. Bland de klassiska svenska balkongväxterna blandar jag gärna in asiatiska örter och färgstarka blommor från mina hemtrakter, så att balkongen blir en blandning av nordisk sommar och tropisk känsla. Det är något alldeles speciellt med att plocka färska kryddor, dekorationer och smaker som för tankarna hem till Filippinerna, även på en svensk balkong.

För nybörjaren är det klokt att börja enkelt. Tomater trivs bra i stora krukor eller hinkar, helst placerade i det soligaste hörnet av balkongen där de får mycket värme och ljus. Välj gärna minitomater eller busktomater, eftersom de inte kräver så mycket plats. Sallad och spenat är också tacksamma växter, de växer snabbt, kräver inte mycket jorddjup och kan skördas flera gånger under säsongen. Jordgubbar passar perfekt i hängamplar eller balkonglådor och ger både vackra blommor och söta bär. För den som gillar lite hetta är chilipeppar ett roligt val, de finns i många sorter med olika styrka och färg.

Jorden du väljer har stor betydelse. Använd en näringsrik planteringsjord och komplettera gärna med ekologisk gödsel för att växterna ska utvecklas ordentligt. Vattning är avgörande under sommaren, särskilt under varma perioder när jorden snabbt torkar ut. Småbevattning med droppsystem eller självvattnande krukor kan vara ett bra hjälpmedel, särskilt om du reser bort ibland.

Om balkongen är nord eller östvänd, där solen inte ligger på hela dagen, går det fortfarande utmärkt att odla, men välj rätt växter. Örter som persilja, mynta, citronmeliss och gräslök trivs även i halvskugga. Salladssorter och spenat klarar sig också på lite mindre ljus, så du behöver inte ge upp drömmen om en grön balkong bara för att solen inte alltid når dit.

För att sätta pricken över i kan du kombinera nytta med skönhet. Placera några blommande växter som lavendel, tagetes eller ringblommor bland grönsakerna, de lockar till sig pollinatörer och ger balkongen färg och doft. På så sätt kan du skapa en harmonisk och levande miljö där naturen och maten möts, mitt i stadens brus.

Vill du ha ännu fler tips på hur du skapar en grön och trivsam balkong, läs gärna ‘Balkongodling – utnyttja platsen till max’ på Odla.nu

Balkongmöbler och inredning

Inredningen spelar en avgörande roll för hur trivsam en balkong känns, oavsett storlek. På små balkonger gäller det att tänka smart och välja möbler som både är funktionella och platsbesparande. Vikbara stolar och hopfällbara bord är perfekta när ytan är begränsad, eftersom de enkelt kan ställas undan när de inte används. Ett litet cafébord med två stolar kan skapa en charmig plats för morgonkaffet eller en kvällsfika i kvällssolen.

Flera svenska butiker erbjuder prisvärda och praktiska alternativ. Hos IKEA hittar du en stor variation av balkongmöbler i trä, metall eller plast som tål väder och vind. Jysk har ofta lättskötta modeller med dynor och textilier i dämpade färger, medan Biltema erbjuder enklare bord och stolar som passar bra för dig som vill hålla budgeten. Kom ihåg att välja material som klarar både sol, regn och temperaturväxlingar, eller möbler som lätt kan flyttas inomhus under sämre väder.

Textilier kan göra stor skillnad för helhetskänslan. Lägg till några färgglada dynor, en mjuk filt och kanske en matta av jute eller konstgräs för att skapa en varm och hemtrevlig atmosfär. Du kan även använda väggytorna till små hyllor för växter, eller hänga upp krokar där du förvarar redskap och lyktor.

Belysningen är pricken över i och ger balkongen liv även efter solnedgång. Solcellslampor, ljusslingor och små batteridrivna lyktor skapar en behaglig stämning utan att du behöver dra några sladdar. Häng dem längs räcket, runt bordskanten eller i blomlådor för ett mjukt, inbjudande sken som förlänger kvällen.

Genom att kombinera praktiska lösningar med personliga detaljer kan du skapa en balkong som känns som en naturlig förlängning av ditt hem. Oavsett om du har en liten hörnbalkong eller ett rymligt terrassutrymme går det att få en plats där vardagen stannar upp och lugnet tar över.

Balkongfester och umgänge

Att ha en liten balkongfest är helt okej, men kom ihåg att hålla nere ljudnivån efter kl. 22 på vardagar. Svenskar värdesätter lugn och ro, så visa hänsyn till grannarna.

Har du en solig balkong kan det vara perfekt för en liten grill! Men kontrollera alltid först med din hyresvärd eller bostadsrättsförening, vissa fastigheter förbjuder grillning av säkerhetsskäl.

Att skapa en filipinsk trädgård på min svenska balkong har inte bara gett mig möjlighet att odla vackra växter och smaka på minnen från barndomen, det har också blivit ett sätt att känna mig hemma oavsett om jag blickar ut över stadens hustak eller lyssnar till regnet mot rutorna. Med varje planta, varje färgglad textil eller doftande ört jag väljer, flyttar en bit av Filippinerna in i vardagen här i Sverige.

Balkongen blir en plats där kulturer möts och där både svenska och tropiska traditioner får frodas sommar som vinter. Och varje gång jag slår mig ner med en kopp kaffe eller ett fat färska kryddor, är det lite lättare att känna den där värmen från hemtrakten mitt i det svenska vår och sommarljuset.

Praktiska tips att bo i Sverige som utlandsfödd

2025-02-28 / dynas / Inga kommentarer

Att flytta till Sverige och anpassa sig till ett nytt land är både spännande och utmanande. Under mina år här har jag lärt mig många praktiska saker som gör vardagen enklare. Här vill jag dela med mig av mina bästa tips!

Boende och praktiska ärenden

När man kommer till Sverige är det viktigt att få ordning på de praktiska sakerna så snabbt som möjligt. Först och främst behöver du ett personnummer – det är nyckeln till nästan allt i Sverige! Med personnummer kan du öppna bankkonto, skriva avtal och registrera dig hos vårdcentralen.

BankID är något du kommer att behöva dagligen. Det är Sveriges digitala identifikation som används för allt från att logga in på din bank till att signera dokument. Se till att skaffa det så fort du fått ditt bankkonto.

Hitta rätt boende kan vara utmanande, särskilt i storstäderna. Bostadskön är lång, så skriv upp dig direkt även om du redan har någonstans att bo. Många börjar med andrahandskontrakt eller inneboende innan de hittar sin första egen lägenhet.

Ekonomi och budget

Att hålla koll på ekonomin är extra viktigt när man är ny i landet. Sverige är generellt dyrt jämfört med många andra länder, men med rätt strategi går det att leva bra. Jag har skrivit tidigare om hur man kan spara pengar i Sverige – det finns många smarta sätt att hålla nere kostnaderna utan att offra livskvaliteten.

Mat kan bli en stor utgift. Handla på lågprisbutiker som Willys och Lidl, utnyttja erbjudanden, och planera dina måltider i förväg. Köp svenska säsongsvaror – de är ofta både billigare och bättre. Too Good To Go-appen är också fantastisk för att hitta billig mat från restauranger och butiker.

Att lära sig svenska

Språket är kanske den viktigaste nyckeln till att känna sig hemma. Även om många svenskar pratar engelska, öppnar svenskan dörrar till jobb, vänskap och djupare förståelse för kulturen. Det finns många vägar att gå för att lära sig svenska – från SFI (Svenska för invandrare) till språkcaféer och onlinekurser.

Var inte rädd för att göra misstag! Svenskar uppskattar när du försöker prata svenska, även om det inte är perfekt. Ju mer du övar, desto snabbare lär du dig.

Socialt liv och integration

Att bygga ett socialt nätverk tar tid, men det finns många sätt att möta nya människor. Gå med i föreningar eller hobbygrupper – svenskar är ofta mer öppna i strukturerade sammanhang än i spontana situationer. Idrottsklubbar, bokklubbar, körer eller volontärarbete är bra sätt att både träffa människor och utöva svenska.

Kom ihåg att integration är en process. Det tar tid att förstå alla de små kulturella nyanserna, men varje dag lär du dig något nytt. Var tålmodig med dig själv och fira de små framstegen!

Har du fler tips att dela med dig av? Skriv gärna i kommentarerna – vi lär oss bäst av varandra!